Jag är den som är online konstant, nästan i alla fall. Stänga av telefonen? Glöm det. Åka någonstans utan dator? Aldrig. Somna med datorn i famnen? Jadå, det är jag det. Om jag är stolt över det? Nej, verkligen inte. Man kunde tro att jag är digitalt beroende, kanske är jag det. Kanske är jag en produkt av min tid, en tid då onlineflödet är enormt. Där man förväntas agera här och nu, besvara allt snabbt och konstant. 

Fast så är det inte. I verkligheten har mitt mönster sett likadant ut sedan kanske 2004. Hela mitt arbetsliv, där min arbetskultur har handlat om att reagera snabbt, vara medveten om vad som händer och kunna agera där och då. Det kan vara så att jag inte helt enkelt vet annat än det här, att det är ett sätt att leva och där jag faktiskt inte lider alls. Tvärtom. Jag kan alltså egentligen inte skylla mitt beteende på den digitala eran. Inte fullt ut i alla fall.

Vi kommer dock inte ifrån att vårt sätt att agera idag, möta ett konstant flöde, tröttar ut. Det är tydligt i alla undersökningar och även hur vi förhåller oss till PR-stuket har ändrats. Polerat innehåll? Nej tack, säger dagens yngre generationer. Det krävs helt andra grepp när du skapar PR, du jobbar med målgrupper som är betydligt smalare och du ska ha mera koll på vad som händer i omvärlden – vi berörs och rörs snabbare än tidigare. Det är där och då vi givetvis även här ser motrörelser, parallellrörelse kan man också kalla det. Det är helt naturligt det också och det är intressant att dyka djupare in i det som håller på och sker med Generation Z som bäst. För det är de som står för motrörelsen.

Enligt Ungdomsbarometern (swe) för 2026 vill man i allt högre grad frångå skärmen, man vill ha det äkta, inte skriva superlativ och man skippar dejtingappar. Man är nyfiken på det kollektiva, fokuserar på ekonomin och är påläst  på vad som händer i Venezuela, Ukraina och Gaza. Barometern säger att man kommer att se ner på det “ickemänskliga” och slänger sig med begrepp som “clanker”, som är en hånfull och nedvärderande benämning på robotar och artificiell intelligens som ursprungligen myntades i Star Warsuniversumet. 

Detta i en samtid där man är väldigt fokuserad på LinkedIn, där man kopierar TikTok-trender konstant och där man också läser det man tror vara nyheter via influerare. Spännande eller hur! Motsägelserna är många och svaren är få. Men tiderna kräver sitt som bäst. Och det kräver en förståelse för att det trots allt handlar om att hitta varandra på ett eller annat sätt, där vi oberoende ålder söker vår identitet som bolag, organisation  eller i vissa fall som individer även digitalt. Och vem vi är digitalt varierar precis som i övriga livet, tiden går och tar sitt, förändringen sitter på vår högra axel och alla kämpar om synlighet och närvaro. Där det inte längre känns överlag okej att gräva fram superlativen om det man själv gör, samtidigt som LinkedIn är fullt med liknande flöde. Motsättningarnas tid syns digitalt. I allt detta, hur ska vi egentligen skapa dessa relationer, de vi pratar om, de vi behöver och längtar efter? Hur får vi kontakt så där på riktigt?

Jag vågar skriva det svar som syns i både barometrar och prognoser: För nu lyfts det äkta, det genuina – inte det omarbetade. Det ger också relationer och förtroende. De digitala kanalerna har egentligen oändliga möjligheter men vi måste inte finnas i varenda en av dem, vi behöver inte röra i allt. Det bästa är att vi inte ens förväntas längre göra det. Den relation som skapas hand i hand med varumärke tillåter dig växa och förändras, tillåter dig också att hitta nya samarbetspartners samtidigt som du behåller de gamla. Våga alltså hålla i det du är. 

Och att vara online konstant? Det går heller inte att enbart skylla på skärmar och det digitala tidevarvet. Det kan likväl handla om invand arbetskultur, branscher eller andra saker. Nu ser vi en motrörelse även där, där man tackar nej till det konstanta. 

För vi har lättare än någonsin att få kontakt. Vi kan jobba på vilka sätt vi vill i en arbetskultur vi själva skapar. Vi har så många möjligheter. Men det är just i det brytningsskedet som vi kan tappa oss själva, skapa förväntningar som inte behövs, och glömma det äkta i det vi är och det vi gör. Här ligger pudelns kärna och det roliga, det utmanande och det alldeles unika i kommunikationen som bäst: att se till att du skapar mera relationer än kontakter. Det är där värdet slutligen ligger.